Konsten att kasta skit, del 2

Nu är jag irriterad igen.

Läste om Hanna Fridéns fight med Jinge här och här. Nyfiket gick jag in på Jinges blogg och läste omnämnt inlägg med tillhörande kommentarer.

I kort bygger diskusionen på att Jinge ogillar Katrin Schulman och med det dissar hela Stureplanskonceptet. Hanna Fridén påpekar i kommentarerna att det finns en hel del felaktigheter i hans inlägg. Det är vad som händer sedan som är så intressant: Jinge vägrar att ändra sig, trots att källan han citerat (dn.se) gått ut med att det de sagt inte är korrekt. Sedan är smutskastningen i full gång från Jinges och hans läsares sida.

Hanna Fridén idiot- och bimboförklaras av Jinge och hans läsare snabbt. Blad annat kan man läsa

Jag kollade in tjejens blogg och mycket riktigt – en Stureplansbimbo… :] Inte blond, men hon blev väl känslomässigt berörd då du kopierade texten från DN. Hon vill väl kanske charma Schulmans så att hon blir insläppt oftare. Hon skriver mycket om sitt eget supande. :]
Nötter finns det gott om.

och

Hon är väl en GoldDigger… lol… :)

Det som är så spännande med detta är Jinges så kallade kommentarsregler. Tidigt i diskussionen mellan honom och Hanna Fridén säger han att

Inte kan hon läsa heller, och kommentarsreglerna har hon missat. Sic!

Jasså? Fram till den punkten är det hon sagt i diskussionen helt inom ramen för dessa regler. Han själv har däremot inte hållit dem i och med det att han släppt igenom tidigare angivna citat. Han avslutar sedan genom att kommentera Hanna Fridén med orden

Uppenbarligen var det inte särskilt många hemma där iaf..

Mycket moget och rejält emot hans egna regler. Överst på hans sida kan man även läsa

Bloggen drivs av en snäll och sansad äldre herre, bråkar aldrig med någon, klappar katten, fotograferar och skriver om politik mest varje dag..

Snäll och sansad? Javisst, så länge han inte blir kritiserad eller rättad. Tydligen är det dessutom fler som drabbats av Jinges så kallade rättvisa tidigare.

Så, för att knyta an till rubriken och mitt tidigare inlägg på ämnet: Det går utmärkt att gömma sig bakom oseriositet, men det motsatta funkar uppenbarligen också. Att gömma sig bakom en extremt seriös fasad med regler och liknande och totalt ignorera, radera och smutskasta allt som går emot ens åsikter. Seriositetsversionen känns nästa mer skrämmande, det blir som en typ av diktatur med de klassiska elementen envåldshärskare och censur.

Gemensamt för både de oseriösa och ultraseriösa bloggarna är dock att ha en fanclub. De trogna läsarna som hejar på och hjälper sin idol i alla lägen. Det kan nästan liknas vid en folkmobb som kastar sig över en oliktänkande. De är dessutom de enda som släpps igenom censuren.

Det känns tragiskt att gång på gång stöta på detta eviga orättvisa krigande mot andras åsikter. Debatter är bra, men den dagen en bloggare blir okontaktbar och totalt ignorerar all kritik har det gått för långt. När ska dessa människor inse att det är så mycket trevligare med diskussioner vunna av rätt anledningar?

Fotnot: Jag är inte mycket för Stureplan. Konceptet faller mig inte riktigt i smaken. Dock tycker jag att man ska tänka sig jäkligt noga för innan man dömer ut folk som bimbos och golddiggers. Det går i regel att hitta alla sorters människor i alla miljöer.