Vad kostar en man?

En klockren ledare angående Sverigedemokraternas förslag att räkna på vad invandrare kostar publicerades idag i DN: Vad kostar en man? Läs!

Du vet väl att en blank röst är ingen röst?

Det finns folk som planerar att rösta blankt i valet. Genom att inte rösta på något tänker man att man ändå kommer med i statistiken och ändå indirekt påverkar. Men hur funkar det egentligen?

Enligt officiella hemsidan gäller detta:

Om du röstar blankt, dvs. lämnar valsedeln tom räknas den som en blank röst vid sammanräkningen. Den blanka rösten räknas som ogiltig för att den inte ska påverka mandatfördelningen mellan partierna.

En blank röst räknas alltså som ogiltig. Den klumpas ihop med de röster som förkastats eftersom de inte följer reglerna, till exempel om man försökt rösta på två partier. Ogiltiga röster har sedan ingen påverkan alls och plockas bort. Du kan med andra ord nästan lika gärna vara soffliggare som att rösta blankt.

Vi är måna om att hålla SD utanför riksdagen. Men vad händer med procentandelarna för partiet om du röstar blankt? Man kan tro att de blir oförändrade. Så är dock inte fallet. Ett exempel: Om 2 av 100 röstar på SD får partiet 2 %, men om 20 andra röstar blankt får partiet 2/80 = 2,5 % av de giltiga rösterna. Det innebär att en blank röst faktiskt kan hjälpa dem. Det är något vi bör undvika.

Rösta inte blankt. Ta vilket som helst av riksdagspartierna. SD får inte komma över 4-procentspärren. Allt annat känns osvenskt.

Rödgrön och stolt.

Det märks att valet är väldigt nära nu. Några saker har gjort mig positivt överraskad och väldigt glad:

• Mängder av människor uppmanar varandra att rösta i statusuppdateringar på Facebook. Det känns som en hel folkrörelse har dragit igång där för att peppa alla att rösta och på så sätt hålla SD utanför riksdagen. Jag gillar också den här valfilmen om ämnet.
• Trenden att vara moderat bland ungdomar (trots att dessa människor inte verkar ha en aning om vilken ideologi moderaterna står för) verkar inte hålla i sig. Nu har plötsligt människor omkring mig med stolthet i rösten berättat att de röstar rödgrönt. Dessutom har ett antal mycket vettiga människor pratat om det på sina bloggar, bland annat Hanna Fridén, Annika Marklund, Clara Lidström, Lady Dahmer och Miriam Parkman. Äntligen börjar unga bli mer informerade och vågar stå upp för ett bättre samhälle. På Facebook kommer mängder med rödgröna statusuppdateringar. Det känns som den rödgröna sidan har rest sig och verkligen gått upp till kamp.
  

Lata 80-talister?

Jag tillhör generationen med 80-talister. Det som skrivits om oss är att vi tydligen är lata, tror att vi ska få häftiga jobb utan att lyfta ett finger och att vi förväntar oss att få allt serverat. Det har irriterat mig väldigt mycket, för ingen jag känner som tillhör den här generationen har den inställningen. Det är på tiden att myten om att vi skulle vara lata krossas.

Jag hittade en väldigt läsvärd artikel om ämnet: Sälj dig - eller skyll dig själv. Läs den!

Men var håller grabbarna hus?

En mycket läsvärd artikel om männens roll och jämställdhet hittas här: "Men var håller grabbarna hus?"

"Tänk om det var män som blev våldtagna"

Jag läste precis Tänk om det var män som blev våldtagna. En utmärkt artikel med bra poänger. Jag instämmer med Mikael Rudolfsson att det ska vara en lika behandling när det gäller vilka frågor man ställer till ett våldtäktsoffer, oavsett kön. De frågor man idag ofta ställer till tjejer (hur många sexpartners personen har haft samt hur kort kjolen var) är kränkande för alla och borde inte ens komma upp, varken för killar eller tjejer. Rudolfsson visar i artikeln på ett utmärkt sätt hur absurda denna typ av frågor är. De borde inte få förekomma i en förundersökning eller i en rättssal.

Det som skrämmer mig (och gör mig så pass upprörd att jag skriver ett inlägg) är kommentarerna. En majoritet hävdar att artikeln är ren bullshit. Enligt dem får kvinnor skylla sig själva, acceptera att de står under männen, börja träna MMA och sluta gnälla, acceptera dagens samhälle ("Om du lägger en femhundring på gatan kommer någon att ta den, så enkelt är det") och sluta leka offer.

I ingressen till artikeln står "Tjejer vet att varje kille är en potentiell våldtäktsman", vilket tydligen upprör många. Bland annat finns följande kommentar (och det är långt ifrån den enda i samma stil):

"Om alla killar är potentiella våldtäktsmän är alla tjejer manshatande med vidrig manssyn."

Jag vet av egen erfarenhet att uttrycket i ingressen är sant. Varje gång jag går själv ute när det är mörkt och någon går i närheten reagerar jag. Jag spanar oroligt efter kön och utseende; är det en tjej som ser förhållandevis normal ut andas jag ut, men inte helt. Är det en kille ökar jag på stegen och håller ständig uppsikt hela vägen hem. Nycklarna håller jag hårt om i avsikt att kunna använda som vapen. Oavsett om denna kille ser normal ut och är välklädd. Jag vet att någon av manligt kön kan hoppa på mig när som helst och att sannolikheten att någon skulle se det i mörkret är liten. Självklart är alla killar inte våldtäktsmän. Nyckelordet här är "potentiell". För när jag går där i mörkret har jag inte en chans att avgöra om det är en schysst kille eller en brutal kvinnoförnedrare. Även om sannolikheten att just han är en våldtäktsman är liten så kan man ha otur. När jag går i mörker är alltså varje kille en potentiell våldtäktsman. Jag har inte råd att ta risken att slappna av.

Jag har inga erfarenheter av våldtäkt. Trots det är jag livrädd. Jag vet inte någon tjej som inte beter sig såhär. Många av mina kvinnliga bekanta är ännu mer förberedda än jag med pepparspray och larm. En kompis berättade att hon läst i tidningen att en våldtäkt hade skett på den cykelväg hon gått på 15 minuter efter att hon varit där. Verkligheten finns alltid där och kommer ibland skrämmande nära.

Det finns även många kommentarer om huruvida killar oftare blir tafsade på eller inte. Många verkar tolka artikeln som om detta inte alls förekommer, vilket de protesterar mot. Uppenbarligen har de inte läst ordentligt. Precis som huvudordet tidigare var "potentiell" så ligger fokus här på varför någon tafsar, och hur okej denna ursäkt är. Varken tidigare eller nu handlar det om en generalisering att alla gör si eller så, utan att saker kan hända och hur det uppfattas beroende på vilket kön du har. Huvudpoängen är att ingen ska behöva stå ut med tafsande.

Jag hoppas att världen någon gång ska bli en bättre plats när det gäller sexuella trakasserier och våldtäkt, för både kvinnor och män. Men tills dess kommer jag att fortsätta att se män som potentiella våldtäktsmän när det är mörkt. Det är det enda skydd jag har om jag inte ska behöva isolera mig hemma efter mörkrets inbrott.