"Tänk om det var män som blev våldtagna"

Jag läste precis Tänk om det var män som blev våldtagna. En utmärkt artikel med bra poänger. Jag instämmer med Mikael Rudolfsson att det ska vara en lika behandling när det gäller vilka frågor man ställer till ett våldtäktsoffer, oavsett kön. De frågor man idag ofta ställer till tjejer (hur många sexpartners personen har haft samt hur kort kjolen var) är kränkande för alla och borde inte ens komma upp, varken för killar eller tjejer. Rudolfsson visar i artikeln på ett utmärkt sätt hur absurda denna typ av frågor är. De borde inte få förekomma i en förundersökning eller i en rättssal.

Det som skrämmer mig (och gör mig så pass upprörd att jag skriver ett inlägg) är kommentarerna. En majoritet hävdar att artikeln är ren bullshit. Enligt dem får kvinnor skylla sig själva, acceptera att de står under männen, börja träna MMA och sluta gnälla, acceptera dagens samhälle ("Om du lägger en femhundring på gatan kommer någon att ta den, så enkelt är det") och sluta leka offer.

I ingressen till artikeln står "Tjejer vet att varje kille är en potentiell våldtäktsman", vilket tydligen upprör många. Bland annat finns följande kommentar (och det är långt ifrån den enda i samma stil):

"Om alla killar är potentiella våldtäktsmän är alla tjejer manshatande med vidrig manssyn."

Jag vet av egen erfarenhet att uttrycket i ingressen är sant. Varje gång jag går själv ute när det är mörkt och någon går i närheten reagerar jag. Jag spanar oroligt efter kön och utseende; är det en tjej som ser förhållandevis normal ut andas jag ut, men inte helt. Är det en kille ökar jag på stegen och håller ständig uppsikt hela vägen hem. Nycklarna håller jag hårt om i avsikt att kunna använda som vapen. Oavsett om denna kille ser normal ut och är välklädd. Jag vet att någon av manligt kön kan hoppa på mig när som helst och att sannolikheten att någon skulle se det i mörkret är liten. Självklart är alla killar inte våldtäktsmän. Nyckelordet här är "potentiell". För när jag går där i mörkret har jag inte en chans att avgöra om det är en schysst kille eller en brutal kvinnoförnedrare. Även om sannolikheten att just han är en våldtäktsman är liten så kan man ha otur. När jag går i mörker är alltså varje kille en potentiell våldtäktsman. Jag har inte råd att ta risken att slappna av.

Jag har inga erfarenheter av våldtäkt. Trots det är jag livrädd. Jag vet inte någon tjej som inte beter sig såhär. Många av mina kvinnliga bekanta är ännu mer förberedda än jag med pepparspray och larm. En kompis berättade att hon läst i tidningen att en våldtäkt hade skett på den cykelväg hon gått på 15 minuter efter att hon varit där. Verkligheten finns alltid där och kommer ibland skrämmande nära.

Det finns även många kommentarer om huruvida killar oftare blir tafsade på eller inte. Många verkar tolka artikeln som om detta inte alls förekommer, vilket de protesterar mot. Uppenbarligen har de inte läst ordentligt. Precis som huvudordet tidigare var "potentiell" så ligger fokus här på varför någon tafsar, och hur okej denna ursäkt är. Varken tidigare eller nu handlar det om en generalisering att alla gör si eller så, utan att saker kan hända och hur det uppfattas beroende på vilket kön du har. Huvudpoängen är att ingen ska behöva stå ut med tafsande.

Jag hoppas att världen någon gång ska bli en bättre plats när det gäller sexuella trakasserier och våldtäkt, för både kvinnor och män. Men tills dess kommer jag att fortsätta att se män som potentiella våldtäktsmän när det är mörkt. Det är det enda skydd jag har om jag inte ska behöva isolera mig hemma efter mörkrets inbrott.