Vad kostar en man?

En klockren ledare angående Sverigedemokraternas förslag att räkna på vad invandrare kostar publicerades idag i DN: Vad kostar en man? Läs!

Du vet väl att en blank röst är ingen röst?

Det finns folk som planerar att rösta blankt i valet. Genom att inte rösta på något tänker man att man ändå kommer med i statistiken och ändå indirekt påverkar. Men hur funkar det egentligen?

Enligt officiella hemsidan gäller detta:

Om du röstar blankt, dvs. lämnar valsedeln tom räknas den som en blank röst vid sammanräkningen. Den blanka rösten räknas som ogiltig för att den inte ska påverka mandatfördelningen mellan partierna.

En blank röst räknas alltså som ogiltig. Den klumpas ihop med de röster som förkastats eftersom de inte följer reglerna, till exempel om man försökt rösta på två partier. Ogiltiga röster har sedan ingen påverkan alls och plockas bort. Du kan med andra ord nästan lika gärna vara soffliggare som att rösta blankt.

Vi är måna om att hålla SD utanför riksdagen. Men vad händer med procentandelarna för partiet om du röstar blankt? Man kan tro att de blir oförändrade. Så är dock inte fallet. Ett exempel: Om 2 av 100 röstar på SD får partiet 2 %, men om 20 andra röstar blankt får partiet 2/80 = 2,5 % av de giltiga rösterna. Det innebär att en blank röst faktiskt kan hjälpa dem. Det är något vi bör undvika.

Rösta inte blankt. Ta vilket som helst av riksdagspartierna. SD får inte komma över 4-procentspärren. Allt annat känns osvenskt.

Rödgrön och stolt.

Det märks att valet är väldigt nära nu. Några saker har gjort mig positivt överraskad och väldigt glad:

• Mängder av människor uppmanar varandra att rösta i statusuppdateringar på Facebook. Det känns som en hel folkrörelse har dragit igång där för att peppa alla att rösta och på så sätt hålla SD utanför riksdagen. Jag gillar också den här valfilmen om ämnet.
• Trenden att vara moderat bland ungdomar (trots att dessa människor inte verkar ha en aning om vilken ideologi moderaterna står för) verkar inte hålla i sig. Nu har plötsligt människor omkring mig med stolthet i rösten berättat att de röstar rödgrönt. Dessutom har ett antal mycket vettiga människor pratat om det på sina bloggar, bland annat Hanna Fridén, Annika Marklund, Clara Lidström, Lady Dahmer och Miriam Parkman. Äntligen börjar unga bli mer informerade och vågar stå upp för ett bättre samhälle. På Facebook kommer mängder med rödgröna statusuppdateringar. Det känns som den rödgröna sidan har rest sig och verkligen gått upp till kamp.
  

Smaklöst, Sissela Kyle!

Igår kväll satt jag framför teven med mina föräldrar och åt. Eftersom jag var i minoritet blev programvalet Allsång på Skansen. Efter ett tag tappade vi dock alla hakan. In mot scenen cyklar Sissela Kyle, iförd arbetardräkt med tydlig inspiration från kommunismens Kina. Hon drar en lång radda av plumpa skämt med Kina-anknytning där många spelar på fördomar. Det blev väldigt tyst, både hemma och i publiken på Skansen. Det var inte roligt. Alls. Spexandet höll på länge och blev bara mer och mer pinsamt.

Hur kan man på största allvar tro att det är en bra idé att i sändning kasta skit på Kina och göra narr av dess befolkning? Hur kan man tro att Tibet-frågan är rolig att skämta om? Hur kan man tro att främlingsfientlighet är humor?

Det är en sak att skämta om till exempel Norge. Där finns det en slags syskonkärlek, och både vi och dem har skämtat om varandra längre. Det tar man med en klackspark, det är roligt. Ingen tar illa upp. Deras kultur och befolkning är dessutom väldigt lik den svenska. Men att skämta om Kina är att förstöra våra relationer till landet. Att förudmjuka Kina är elakt, osmakligt och absolut inte roligt.

Visst är Kina en diktatur med många mindre trevliga saker som sträng censur och invationen av Tibet på sitt samvete, men det ger oss inte rätt att förolämpa de vanliga människorna där. Att spotta på ett lands kultur, dess förflutna och dess befolkning, det gör man inte. Oavsett om det rör sig om Kina eller något annat land som ligger långt ifrån Sverige.

Vi ska nog vara glada om de kan tänka sig att ta emot oss vid OS.

Aftonbladet har skrivit om det här.

Politik och konsumtion

Jag läste precis den här artikeln i Aftonbladet. Så klockren, han lyckas få med så mycket som är så bra! Både välskrivet och intressant.

Jag gillar speciellt ett stycke:

Hittills har i stort sett enbart kvinnor deltagit i den här debatten – som om konsumtion skulle vara något specifikt kvinnligt. Folk har dängt handväskor i huvudet på varandra, men den manliga lyxkonsumtionen har det varit tyst om: platt-tv, motorfordon, whiskysorter, märkeskläder, krogbesök …

Mitt i prick. Av någon anledning har det alltid ansetts vara kvinnor som shoppar, och då shoppar för mycket. Ungefär samma sak som att kvinnor anses skvallra mer. Men är det verkligen så? Just det där med shopping har jag själv totalt missat. Jag har tyckt som resten av världen: Kvinnor shoppar mest. Om jag till exempel har jämfört mig själv och min pojkvän har jag alltid sett mig själv som mest shoppinggalen (läs patetisk). Men när man tittar efter spenderar vi nog ungefär lika mycket pengar på saker vi egentligen inte behöver. Han uppgraderar sin dator massivt och köper whiskey och jag köper kläder, skor och handväskor. Och båda delarna är egentligen på samma nivå. Jag är inte ett dugg ytligare än vad han är. Varför glömmer vi mäns shopping? Illa...

Sen måste jag säga att jag är ett stort fan av hela budskapet i artikeln: Den nya regeringen är inte alls bra för Sverige. Visst, jag har högavlönade föräldrar och lite pengar på banken, men ska det innebära att jag ska få fördelar? Nej. Alla ska ha samma chanser.