onsdag 22 september 2010
Vad kostar en man?
En klockren ledare angående Sverigedemokraternas förslag att räkna på vad invandrare kostar publicerades idag i DN: Vad kostar en man? Läs!
lördag 18 september 2010
Du vet väl att en blank röst är ingen röst?
Det finns folk som planerar att rösta blankt i valet. Genom att inte rösta på något tänker man att man ändå kommer med i statistiken och ändå indirekt påverkar. Men hur funkar det egentligen?
Enligt officiella hemsidan gäller detta:
Vi är måna om att hålla SD utanför riksdagen. Men vad händer med procentandelarna för partiet om du röstar blankt? Man kan tro att de blir oförändrade. Så är dock inte fallet. Ett exempel: Om 2 av 100 röstar på SD får partiet 2 %, men om 20 andra röstar blankt får partiet 2/80 = 2,5 % av de giltiga rösterna. Det innebär att en blank röst faktiskt kan hjälpa dem. Det är något vi bör undvika.
Rösta inte blankt. Ta vilket som helst av riksdagspartierna. SD får inte komma över 4-procentspärren. Allt annat känns osvenskt.
Enligt officiella hemsidan gäller detta:
Om du röstar blankt, dvs. lämnar valsedeln tom räknas den som en blank röst vid sammanräkningen. Den blanka rösten räknas som ogiltig för att den inte ska påverka mandatfördelningen mellan partierna.En blank röst räknas alltså som ogiltig. Den klumpas ihop med de röster som förkastats eftersom de inte följer reglerna, till exempel om man försökt rösta på två partier. Ogiltiga röster har sedan ingen påverkan alls och plockas bort. Du kan med andra ord nästan lika gärna vara soffliggare som att rösta blankt.
Vi är måna om att hålla SD utanför riksdagen. Men vad händer med procentandelarna för partiet om du röstar blankt? Man kan tro att de blir oförändrade. Så är dock inte fallet. Ett exempel: Om 2 av 100 röstar på SD får partiet 2 %, men om 20 andra röstar blankt får partiet 2/80 = 2,5 % av de giltiga rösterna. Det innebär att en blank röst faktiskt kan hjälpa dem. Det är något vi bör undvika.
Rösta inte blankt. Ta vilket som helst av riksdagspartierna. SD får inte komma över 4-procentspärren. Allt annat känns osvenskt.
Rödgrön och stolt.
Det märks att valet är väldigt nära nu. Några saker har gjort mig positivt överraskad och väldigt glad:
- Mängder av människor uppmanar varandra att rösta i statusuppdateringar på Facebook. Det känns som en hel folkrörelse har dragit igång där för att peppa alla att rösta och på så sätt hålla SD utanför riksdagen. Jag gillar också den här valfilmen om ämnet.
- Trenden att vara moderat bland ungdomar (trots att dessa människor inte verkar ha en aning om vilken ideologi moderaterna står för) verkar inte hålla i sig. Nu har plötsligt människor omkring mig med stolthet i rösten berättat att de röstar rödgrönt. Dessutom har ett antal mycket vettiga människor pratat om det på sina bloggar, bland annat Hanna Fridén, Annika Marklund, Clara Lidström, Lady Dahmer och Miriam Parkman. Äntligen börjar unga bli mer informerade och vågar stå upp för ett bättre samhälle. På Facebook kommer mängder med rödgröna statusuppdateringar. Det känns som den rödgröna sidan har rest sig och verkligen gått upp till kamp.
onsdag 8 september 2010
Lata 80-talister?
Jag tillhör generationen med 80-talister. Det som skrivits om oss är att vi tydligen är lata, tror att vi ska få häftiga jobb utan att lyfta ett finger och att vi förväntar oss att få allt serverat. Det har irriterat mig väldigt mycket, för ingen jag känner som tillhör den här generationen har den inställningen. Det är på tiden att myten om att vi skulle vara lata krossas.
Jag hittade en väldigt läsvärd artikel om ämnet: Sälj dig - eller skyll dig själv. Läs den!
Jag hittade en väldigt läsvärd artikel om ämnet: Sälj dig - eller skyll dig själv. Läs den!
lördag 5 juni 2010
Men var håller grabbarna hus?
En mycket läsvärd artikel om männens roll och jämställdhet hittas här: "Men var håller grabbarna hus?"
tisdag 13 april 2010
"Tänk om det var män som blev våldtagna"
Jag läste precis Tänk om det var män som blev våldtagna. En utmärkt artikel med bra poänger. Jag instämmer med Mikael Rudolfsson att det ska vara en lika behandling när det gäller vilka frågor man ställer till ett våldtäktsoffer, oavsett kön. De frågor man idag ofta ställer till tjejer (hur många sexpartners personen har haft samt hur kort kjolen var) är kränkande för alla och borde inte ens komma upp, varken för killar eller tjejer. Rudolfsson visar i artikeln på ett utmärkt sätt hur absurda denna typ av frågor är. De borde inte få förekomma i en förundersökning eller i en rättssal.
Det som skrämmer mig (och gör mig så pass upprörd att jag skriver ett inlägg) är kommentarerna. En majoritet hävdar att artikeln är ren bullshit. Enligt dem får kvinnor skylla sig själva, acceptera att de står under männen, börja träna MMA och sluta gnälla, acceptera dagens samhälle ("Om du lägger en femhundring på gatan kommer någon att ta den, så enkelt är det") och sluta leka offer.
I ingressen till artikeln står "Tjejer vet att varje kille är en potentiell våldtäktsman", vilket tydligen upprör många. Bland annat finns följande kommentar (och det är långt ifrån den enda i samma stil):
Jag har inga erfarenheter av våldtäkt. Trots det är jag livrädd. Jag vet inte någon tjej som inte beter sig såhär. Många av mina kvinnliga bekanta är ännu mer förberedda än jag med pepparspray och larm. En kompis berättade att hon läst i tidningen att en våldtäkt hade skett på den cykelväg hon gått på 15 minuter efter att hon varit där. Verkligheten finns alltid där och kommer ibland skrämmande nära.
Det finns även många kommentarer om huruvida killar oftare blir tafsade på eller inte. Många verkar tolka artikeln som om detta inte alls förekommer, vilket de protesterar mot. Uppenbarligen har de inte läst ordentligt. Precis som huvudordet tidigare var "potentiell" så ligger fokus här på varför någon tafsar, och hur okej denna ursäkt är. Varken tidigare eller nu handlar det om en generalisering att alla gör si eller så, utan att saker kan hända och hur det uppfattas beroende på vilket kön du har. Huvudpoängen är att ingen ska behöva stå ut med tafsande.
Jag hoppas att världen någon gång ska bli en bättre plats när det gäller sexuella trakasserier och våldtäkt, för både kvinnor och män. Men tills dess kommer jag att fortsätta att se män som potentiella våldtäktsmän när det är mörkt. Det är det enda skydd jag har om jag inte ska behöva isolera mig hemma efter mörkrets inbrott.
Det som skrämmer mig (och gör mig så pass upprörd att jag skriver ett inlägg) är kommentarerna. En majoritet hävdar att artikeln är ren bullshit. Enligt dem får kvinnor skylla sig själva, acceptera att de står under männen, börja träna MMA och sluta gnälla, acceptera dagens samhälle ("Om du lägger en femhundring på gatan kommer någon att ta den, så enkelt är det") och sluta leka offer.
I ingressen till artikeln står "Tjejer vet att varje kille är en potentiell våldtäktsman", vilket tydligen upprör många. Bland annat finns följande kommentar (och det är långt ifrån den enda i samma stil):
"Om alla killar är potentiella våldtäktsmän är alla tjejer manshatande med vidrig manssyn."Jag vet av egen erfarenhet att uttrycket i ingressen är sant. Varje gång jag går själv ute när det är mörkt och någon går i närheten reagerar jag. Jag spanar oroligt efter kön och utseende; är det en tjej som ser förhållandevis normal ut andas jag ut, men inte helt. Är det en kille ökar jag på stegen och håller ständig uppsikt hela vägen hem. Nycklarna håller jag hårt om i avsikt att kunna använda som vapen. Oavsett om denna kille ser normal ut och är välklädd. Jag vet att någon av manligt kön kan hoppa på mig när som helst och att sannolikheten att någon skulle se det i mörkret är liten. Självklart är alla killar inte våldtäktsmän. Nyckelordet här är "potentiell". För när jag går där i mörkret har jag inte en chans att avgöra om det är en schysst kille eller en brutal kvinnoförnedrare. Även om sannolikheten att just han är en våldtäktsman är liten så kan man ha otur. När jag går i mörker är alltså varje kille en potentiell våldtäktsman. Jag har inte råd att ta risken att slappna av.
Jag har inga erfarenheter av våldtäkt. Trots det är jag livrädd. Jag vet inte någon tjej som inte beter sig såhär. Många av mina kvinnliga bekanta är ännu mer förberedda än jag med pepparspray och larm. En kompis berättade att hon läst i tidningen att en våldtäkt hade skett på den cykelväg hon gått på 15 minuter efter att hon varit där. Verkligheten finns alltid där och kommer ibland skrämmande nära.
Det finns även många kommentarer om huruvida killar oftare blir tafsade på eller inte. Många verkar tolka artikeln som om detta inte alls förekommer, vilket de protesterar mot. Uppenbarligen har de inte läst ordentligt. Precis som huvudordet tidigare var "potentiell" så ligger fokus här på varför någon tafsar, och hur okej denna ursäkt är. Varken tidigare eller nu handlar det om en generalisering att alla gör si eller så, utan att saker kan hända och hur det uppfattas beroende på vilket kön du har. Huvudpoängen är att ingen ska behöva stå ut med tafsande.
Jag hoppas att världen någon gång ska bli en bättre plats när det gäller sexuella trakasserier och våldtäkt, för både kvinnor och män. Men tills dess kommer jag att fortsätta att se män som potentiella våldtäktsmän när det är mörkt. Det är det enda skydd jag har om jag inte ska behöva isolera mig hemma efter mörkrets inbrott.
torsdag 22 januari 2009
Matsäck till skolan
Jag reagerade på Aftonbladets artikel om matsäck i skolan och framförallt på Malin Wollins åsikter om det hela. I Jönköping vill man ta bort alla extra utgifter som tillkommer för skolresor och matsäck för föräldrar. Det står i skollagen att skolan ska vara gratis, men så är i regel inte fallet. Friluftsdagar får skolor att ta betalt för bussresor och dylikt samt tvingar föräldrarna att skicka med matsäck. Malin Wollin anser att det rör sig om struntsummor och att "Om de sparar in på den matsäcken så kan hela familjen åka till Kreta 2083". Hon tycker att föräldrarna gott kan betala de extra utgifterna.
Jag har aldrig haft problem med varesig extra utgifter eller matsäckar. Min mamma gick upp en timma tidigare och stekte pannkakor och gjorde sedan gigantiska matlådor med kycklingklubba, russin, äpple, yoggi, köttbullar och pannkakor med sylt. Matsäcken var i regel mycket roligare än aktiviteterna man gjorde på de där friluftsdagarna.
Det finns dock andra som inte var lika lyckligt lottade. Min sambo till exempel. Hans föräldrar hade det ytterst knapert med pengar och hade knappt råd med mat. Han fick aldrig några födelsedagspresenter eller julklappar. Varje gång det var friluftsdag på hans skola och föräldrarna inte hade råd blev det stora besvär. Hans mamma ringde varje gång envist och undrade vad skolan höll på med. Det blev mängder av arga telefonsamtal över åren.
Skolan hade inget bra sätt att lösa det heller. De kunde inte skaffa fram en matsäck eller busspengar åt honom, då det skulle vara orättvist. Det var inte heller okej att han hade en vanlig skoldag (vilket han helst ville). Vid något tillfälle gjorde hans mammas envishet att hela skolan fick äta i en skolmatsal nära utflyktsmålet istället för matsäck. I regel blev han sjukanmäld av sina föräldrar eller tillslut efter mycket krångel och tjat ihopskuffad med någon annan klass och fick ha vanlig skoldag. Vid de mycket få tillfällen då han faktiskt hade mat med sig blev han mobbad av klasskamraterna för att han hade vad Wollin kallar för "svennebananmatsäck", det vill säga ett fåtal smörgåsar. Resten av klassen hade lagad mat.
Jag tycker att skoldirektören i Jönköping tänker helt rätt. För min familj rörde det sig om struntsummor, men för andra gör det inte det. Skolan ska vara avgiftsfri, så som lagen säger. Det handlar inte om snålhet, som Wollin tror, utan lika rättigheter. Även om föräldrarna har det knapert ska man kunna delta i skolutflykter. Ingen ska behöva bli utanför för att skolan använder kryphål i lagen. Wollins uttalande "om de sparar in på den matsäcken så kan hela familjen åka till Kreta 2083" är ett hån mot de med låga inkomster. Det handlar inte om fiffel och snålhet. När föräldrar säger att de inte har pengar, så kan det faktiskt betyda att de inte har pengar.
Många kommentarer till Aftonbladets artikel hävdar att det handlar om ren lathet från föräldrarnas sidan. Jasså? Bara för att min mamma gick upp en timme tidigare och stekte pannkakor betyder inte det att alla mammor och pappor kan göra det. Vissa har helt andra arbetstider och livssituationer som kanske helt hindrar dem från att hjälpa sina barn med matsäck. Ensamstående föräldrar med hektiska jobb har det inte så enkelt. Är det lathet från föräldrarnas sida?
Visst har skolorna ont om pengar. Men det fråntar dem inte ansvaret att förse eleverna med skolmat. Skolan ska dessutom vara gratis, och så länge grundskolan är obligatorisk ska inga aktiviteter som kostar pengar förekomma. Det finns en lag, och den ska man följa. Vissa verkar ha åsikten att föräldrarna ska vara tacksamma för att skolan annordnar något och därför snällt betala. Nej, det är snarare skolans skyldighet att annordna aktiviteter, och dessa ska enligt lagen vara gratis.
Några hävdar att man ska tänka sig för redan innan man skaffar barn. Alla vet att barn är dyra och tidskrävande, jag tror inte det är där problemet ligger. Snarare är det så att en situation kan förändras efter att man skaffat barn. Sjukdom, skillsmässor, ofrivillig arbetslöshet och dödsfall ger stora konsekvenser på både tid och ekonomi. Det är omöjligt att förutsäga att det kommer att bli så när man beslutar att skaffa barn. Det är inte ett realistiskt att skylla det på föräldrarna.
Matsäck ska aldrig vara ett krav från skolan. Skolaktiviteter ska vara gratis. Inget barn ska behöva bli utanför för att skolan inte sköter sig.
Jag har aldrig haft problem med varesig extra utgifter eller matsäckar. Min mamma gick upp en timma tidigare och stekte pannkakor och gjorde sedan gigantiska matlådor med kycklingklubba, russin, äpple, yoggi, köttbullar och pannkakor med sylt. Matsäcken var i regel mycket roligare än aktiviteterna man gjorde på de där friluftsdagarna.
Det finns dock andra som inte var lika lyckligt lottade. Min sambo till exempel. Hans föräldrar hade det ytterst knapert med pengar och hade knappt råd med mat. Han fick aldrig några födelsedagspresenter eller julklappar. Varje gång det var friluftsdag på hans skola och föräldrarna inte hade råd blev det stora besvär. Hans mamma ringde varje gång envist och undrade vad skolan höll på med. Det blev mängder av arga telefonsamtal över åren.
Skolan hade inget bra sätt att lösa det heller. De kunde inte skaffa fram en matsäck eller busspengar åt honom, då det skulle vara orättvist. Det var inte heller okej att han hade en vanlig skoldag (vilket han helst ville). Vid något tillfälle gjorde hans mammas envishet att hela skolan fick äta i en skolmatsal nära utflyktsmålet istället för matsäck. I regel blev han sjukanmäld av sina föräldrar eller tillslut efter mycket krångel och tjat ihopskuffad med någon annan klass och fick ha vanlig skoldag. Vid de mycket få tillfällen då han faktiskt hade mat med sig blev han mobbad av klasskamraterna för att han hade vad Wollin kallar för "svennebananmatsäck", det vill säga ett fåtal smörgåsar. Resten av klassen hade lagad mat.
Jag tycker att skoldirektören i Jönköping tänker helt rätt. För min familj rörde det sig om struntsummor, men för andra gör det inte det. Skolan ska vara avgiftsfri, så som lagen säger. Det handlar inte om snålhet, som Wollin tror, utan lika rättigheter. Även om föräldrarna har det knapert ska man kunna delta i skolutflykter. Ingen ska behöva bli utanför för att skolan använder kryphål i lagen. Wollins uttalande "om de sparar in på den matsäcken så kan hela familjen åka till Kreta 2083" är ett hån mot de med låga inkomster. Det handlar inte om fiffel och snålhet. När föräldrar säger att de inte har pengar, så kan det faktiskt betyda att de inte har pengar.
Många kommentarer till Aftonbladets artikel hävdar att det handlar om ren lathet från föräldrarnas sidan. Jasså? Bara för att min mamma gick upp en timme tidigare och stekte pannkakor betyder inte det att alla mammor och pappor kan göra det. Vissa har helt andra arbetstider och livssituationer som kanske helt hindrar dem från att hjälpa sina barn med matsäck. Ensamstående föräldrar med hektiska jobb har det inte så enkelt. Är det lathet från föräldrarnas sida?
Visst har skolorna ont om pengar. Men det fråntar dem inte ansvaret att förse eleverna med skolmat. Skolan ska dessutom vara gratis, och så länge grundskolan är obligatorisk ska inga aktiviteter som kostar pengar förekomma. Det finns en lag, och den ska man följa. Vissa verkar ha åsikten att föräldrarna ska vara tacksamma för att skolan annordnar något och därför snällt betala. Nej, det är snarare skolans skyldighet att annordna aktiviteter, och dessa ska enligt lagen vara gratis.
Några hävdar att man ska tänka sig för redan innan man skaffar barn. Alla vet att barn är dyra och tidskrävande, jag tror inte det är där problemet ligger. Snarare är det så att en situation kan förändras efter att man skaffat barn. Sjukdom, skillsmässor, ofrivillig arbetslöshet och dödsfall ger stora konsekvenser på både tid och ekonomi. Det är omöjligt att förutsäga att det kommer att bli så när man beslutar att skaffa barn. Det är inte ett realistiskt att skylla det på föräldrarna.
Matsäck ska aldrig vara ett krav från skolan. Skolaktiviteter ska vara gratis. Inget barn ska behöva bli utanför för att skolan inte sköter sig.
fredag 19 december 2008
Onödigt vetande
Nu finns bloggen med på Bloglovin'. Jag har fastnat där, det måste vara en av de smartaste redskapen på länge. Hur kommer det sig att jag inte har hittat det tidigare?
lördag 2 augusti 2008
Falsk marknadsföring?
Sitter och slösurfar och går in på en av mina favoritsidor: PhotoshopDisasters. Där har man upptäckt något ganska underhållande, men samtidigt skrämmande. JCrew (och säkerligen många fler) retuscherar sina bilder lite väl mycket. Men de har dessutom varit klantiga nog att lägga upp både original och retuschade bilder.
På sidan använder man sig av flera bilder för att visa samma plagg. Dessa visas i stort format när man drar musen över dem. Det blir med andra ord som en humoristisk animation - med extra tyg, utan extra tyg.
Titta här till exempel (växla mellan bild 1 och 2). Här (växla mellan bild 1 och 2) och här (växla mellan bild 4 och den grå ytan) finns det också bra exempel.
Är det verkligen okej att göra så här? Som många påpekat i PhotoshopDisasters-inlägget så blir det ju falsk marknadsföring. När man handlar online är bilderna av plaggen det enda man har att gå på, och är dessa för tillputsade får man en missvisande bild. Byxorna är ju till exempel mer bylsiga än på den retuschade bilden.
Hade det varit ett modemagasin som hade gjort det här misstaget hade man kunnat haft lite mer överseende. De säljer inte plagget, och vanligtvis kan man pröva det i en butik innan man köper det. Men att själva försäljaren manipulerar bilderna på det här sättet är väldigt lågt.
Sen kan man även undra om JCrew verkligen tjänar på det här. Om byxorna inte passar som man tänkt skickar man tillbaka dem. Händer det flera gånger kan det leda till att man slutar handla hos dem. Och hur tjänar JCrew på returer och färre kunder? Är det verkligen värt det för att få aningens finare bilder?
På sidan använder man sig av flera bilder för att visa samma plagg. Dessa visas i stort format när man drar musen över dem. Det blir med andra ord som en humoristisk animation - med extra tyg, utan extra tyg.
Titta här till exempel (växla mellan bild 1 och 2). Här (växla mellan bild 1 och 2) och här (växla mellan bild 4 och den grå ytan) finns det också bra exempel.
Är det verkligen okej att göra så här? Som många påpekat i PhotoshopDisasters-inlägget så blir det ju falsk marknadsföring. När man handlar online är bilderna av plaggen det enda man har att gå på, och är dessa för tillputsade får man en missvisande bild. Byxorna är ju till exempel mer bylsiga än på den retuschade bilden.
Hade det varit ett modemagasin som hade gjort det här misstaget hade man kunnat haft lite mer överseende. De säljer inte plagget, och vanligtvis kan man pröva det i en butik innan man köper det. Men att själva försäljaren manipulerar bilderna på det här sättet är väldigt lågt.
Sen kan man även undra om JCrew verkligen tjänar på det här. Om byxorna inte passar som man tänkt skickar man tillbaka dem. Händer det flera gånger kan det leda till att man slutar handla hos dem. Och hur tjänar JCrew på returer och färre kunder? Är det verkligen värt det för att få aningens finare bilder?
onsdag 16 juli 2008
Smaklöst, Sissela Kyle!
Igår kväll satt jag framför teven med mina föräldrar och åt. Eftersom jag var i minoritet blev programvalet Allsång på Skansen. Efter ett tag tappade vi dock alla hakan. In mot scenen cyklar Sissela Kyle, iförd arbetardräkt med tydlig inspiration från kommunismens Kina. Hon drar en lång radda av plumpa skämt med Kina-anknytning där många spelar på fördomar. Det blev väldigt tyst, både hemma och i publiken på Skansen. Det var inte roligt. Alls. Spexandet höll på länge och blev bara mer och mer pinsamt.
Hur kan man på största allvar tro att det är en bra idé att i sändning kasta skit på Kina och göra narr av dess befolkning? Hur kan man tro att Tibet-frågan är rolig att skämta om? Hur kan man tro att främlingsfientlighet är humor?
Det är en sak att skämta om till exempel Norge. Där finns det en slags syskonkärlek, och både vi och dem har skämtat om varandra längre. Det tar man med en klackspark, det är roligt. Ingen tar illa upp. Deras kultur och befolkning är dessutom väldigt lik den svenska. Men att skämta om Kina är att förstöra våra relationer till landet. Att förudmjuka Kina är elakt, osmakligt och absolut inte roligt.
Visst är Kina en diktatur med många mindre trevliga saker som sträng censur och invationen av Tibet på sitt samvete, men det ger oss inte rätt att förolämpa de vanliga människorna där. Att spotta på ett lands kultur, dess förflutna och dess befolkning, det gör man inte. Oavsett om det rör sig om Kina eller något annat land som ligger långt ifrån Sverige.
Vi ska nog vara glada om de kan tänka sig att ta emot oss vid OS.
Aftonbladet har skrivit om det här.
Hur kan man på största allvar tro att det är en bra idé att i sändning kasta skit på Kina och göra narr av dess befolkning? Hur kan man tro att Tibet-frågan är rolig att skämta om? Hur kan man tro att främlingsfientlighet är humor?
Det är en sak att skämta om till exempel Norge. Där finns det en slags syskonkärlek, och både vi och dem har skämtat om varandra längre. Det tar man med en klackspark, det är roligt. Ingen tar illa upp. Deras kultur och befolkning är dessutom väldigt lik den svenska. Men att skämta om Kina är att förstöra våra relationer till landet. Att förudmjuka Kina är elakt, osmakligt och absolut inte roligt.
Visst är Kina en diktatur med många mindre trevliga saker som sträng censur och invationen av Tibet på sitt samvete, men det ger oss inte rätt att förolämpa de vanliga människorna där. Att spotta på ett lands kultur, dess förflutna och dess befolkning, det gör man inte. Oavsett om det rör sig om Kina eller något annat land som ligger långt ifrån Sverige.
Vi ska nog vara glada om de kan tänka sig att ta emot oss vid OS.
Aftonbladet har skrivit om det här.
torsdag 24 januari 2008
Manlighet, kvinnlighet och sexighet
Jag läste i morse en intressant tjuvlyssning. Hela grejen känns så fruktansvärt deprimerande, inget i mannens reaktion är på något vis okej. Det har enbart med någon slags spelad manlighet att göra, något han antagligen har lärt sig från herrtidningar och porrtidningar. Det ökade inte hans chanser på henne ett dugg, det lär inte ha varit en särskilt positiv upplevelse för tjejen och är inte häftigt på något vis. Totalt meningslöst, och antagligen enbart till för att boosta hans "manlighet" inför polarna. Men det glädjer mig att tjejen svarade som hon gjorde, jag hoppas det fick ner honom på jorden, om än bara för ett ögonblick.
Jag undrar hur samhället skulle reagera om man startade tidningar likt Slitz och FHM, fast med inriktning mot tjejer. Med en nästan helt naken, välsvarvad kille på framsidan och texten "Jonas har varit en stygg pojke". Fylld med porriga bilder på killar, inte den typen man idag kan hitta i tjejtidningar där de ser söta och oskuldsfulla ut, utan riktigt porriga bilder där killarna har sug i blicken. Mängder med artiklar som beskriver hur killar gör allt för att tillfredställa sina kvinnliga sexpartners, hur det enda de vill ha är en kvinna med självsäkerhet. Massor med material som objektifierar män och krymper dem till något man "sätter på" och sedan lämnar.
Jag ser framför mig hur tuttar-killen står på Ica och tittar i tidningshyllan. Hur han känner sig ful och slafsig i förhållande till den nästan helt nakna mannen på omslaget. Hur arg han är över att massor av kvinnor har börjat läsa den där tidningen och inte alls längre är intresserad av att uppfylla hans sexuella fantasier (som förmodligen från början var mest är fantasier).
Ett annat exempel som Kamikazekitten hittade här:
Tänk nu om den där texten hade varit riktad åt motsatt håll. Om en kille hade fått tipset att göra motsvarande saker med sina killpolare eller spela in en video av sig själv. Hela läget blir helt absurt. Jag kan tänka mig vilken ångest det skulle ge tuttar-killen att läsa det.
Jag hade gillat om världen hade kunnat ändras ett kort tag och männen fått uppleva det här. Det är dock inte på något sätt optimalt, INGEN ska behöva höra någon säga "tuttar, tuttar, TUTTAR!" eller för den delen "penis, penis, PENIS!". Alla ska kunna gå ut i de kläder de vill utan att bli antastade. Det känns tyvärr mest som önsketänkande. Men kanske kanske kan det gå mer i den riktningen i framtiden. Jag hoppas.
Jag undrar hur samhället skulle reagera om man startade tidningar likt Slitz och FHM, fast med inriktning mot tjejer. Med en nästan helt naken, välsvarvad kille på framsidan och texten "Jonas har varit en stygg pojke". Fylld med porriga bilder på killar, inte den typen man idag kan hitta i tjejtidningar där de ser söta och oskuldsfulla ut, utan riktigt porriga bilder där killarna har sug i blicken. Mängder med artiklar som beskriver hur killar gör allt för att tillfredställa sina kvinnliga sexpartners, hur det enda de vill ha är en kvinna med självsäkerhet. Massor med material som objektifierar män och krymper dem till något man "sätter på" och sedan lämnar.
Jag ser framför mig hur tuttar-killen står på Ica och tittar i tidningshyllan. Hur han känner sig ful och slafsig i förhållande till den nästan helt nakna mannen på omslaget. Hur arg han är över att massor av kvinnor har börjat läsa den där tidningen och inte alls längre är intresserad av att uppfylla hans sexuella fantasier (som förmodligen från början var mest är fantasier).
Ett annat exempel som Kamikazekitten hittade här:
Vill kåta upp pojkvän
Hej där! Jag brukar smygläsa min pojkväns Moore-tidningar och nu är det så att jag har en fråga. Vi har alltid haft ett bra sexliv, men efter några år ihop har det blivit lite trist. Vill gärna överraska honom med något riktigt sexigt, men vet inte vad. Snälla Puma, du måste ju vara expert på hur man håller intresset för sex vid liv. Vad ska jag göra för att verkligen kåta upp honom? —Fia
Svar:
Om du verkligen är seriös med din fråga så finns bara ett svar: trekant med din tjejpolare. Det står högst upp på alla killars önskelista. Är du inte beredd på det så skulle jag spela in en lesbisk sexvideo där du och en tjej lebbar loss ordentligt och överraska honom med den. Vill du inte lebba så gör en strippteasevideo av dig själv.
För det första känns svaret helt sjukt, vem skulle vilja göra så? Dessutom är det långt ifrån alla killar som tänder på sånt eller över huvud taget tycker det är positivt. Många skulle anse att det är otrohet.
Tänk nu om den där texten hade varit riktad åt motsatt håll. Om en kille hade fått tipset att göra motsvarande saker med sina killpolare eller spela in en video av sig själv. Hela läget blir helt absurt. Jag kan tänka mig vilken ångest det skulle ge tuttar-killen att läsa det.
Jag hade gillat om världen hade kunnat ändras ett kort tag och männen fått uppleva det här. Det är dock inte på något sätt optimalt, INGEN ska behöva höra någon säga "tuttar, tuttar, TUTTAR!" eller för den delen "penis, penis, PENIS!". Alla ska kunna gå ut i de kläder de vill utan att bli antastade. Det känns tyvärr mest som önsketänkande. Men kanske kanske kan det gå mer i den riktningen i framtiden. Jag hoppas.
tisdag 2 oktober 2007
Alex Schulman försvinner, äntligen!
Tänka sig, det visade sig att jag fick rätt i rubriken på mitt tidigare inlägg. Enligt artiklar i både DN och SvD stänger nu Alex Schulman sin blogg. De ständigt elaka kommentarerna han skrev blev tydligen för mycket till och med för honom själv.
Jag var aldrig något fan av hans blogg. Jag tror att väldigt många precis som jag glädjs över att den försvinner.
Tack Beautiful Ones för länkarna till artiklarna, de gjorde min dag.
Jag var aldrig något fan av hans blogg. Jag tror att väldigt många precis som jag glädjs över att den försvinner.
Tack Beautiful Ones för länkarna till artiklarna, de gjorde min dag.
måndag 24 september 2007
Bloggkommentarer och kommentatorer
Tittade in hos Damon Rasti och hittade en helt hysterisk film. Den visar vad som skulle hända om möten varit som kommentarerna i en blogg. Lite skrämmande är det, de är mitt i prick. Vad hände med ett civiliserat samhälle?
Du hittar filmen här.
Du hittar filmen här.
lördag 22 september 2007
Alex Schulman sjunger på sista versen
Jag snubblade över Alex Schulmans senaste kolumn inne på Aftonbladet, och den gjorde mig riktigt irriterad.
Alex Schulman har av artikeln att döma aldrig varit inne på en modebloggares sida. Tydligen består hela Sveriges modebloggare av småbrudar, vilket jag finner absurt. Jag läser dagligen modebloggar, och mycket få av dem jag besöker skrivs av personer som är yngre än mig. Jag är 22 och ser definitivt inte mig själv som en småbrud, så gör inte heller min omgivning. Men dessa modebloggare som är äldre än mig är tydligen småbrudar. Hur får du det att gå ihop Alex?
Han fortsätter sedan att orera om hur hemskt det är att många av dem upplever att de "måste ha" ett visst plagg. Är det hemskt att känna att man verkligen vill ha något? Jag trodde det var en del av det som gör oss mänsliga. Alex känner uppenbarligen aldrig att han verkligen vill ha något. Visst kanske han aldrig har fått just den känslan om kläder, men jag antar att han har andra intressen som för mig kanske verkar absurda (bilar, prylar, brudar?). Men jag kan fortfarande acceptera att han kanske innerligt vill ha något utan att jag förstår det. Det är en del av livet, alla har vi olika personligheter och intressen. Men Alex han, det enda han tycker att man verkligen ska få vilja ha, det är de grundläggande behoven som mat och kärlek. Om man ska se vetenskapligt på saken har han fel även där, enligt till exempel Maslows behovshierarki krävs "beautiful imagery or something new and aesthetically pleasing to continue up towards Self-Actualization". Det innebär att för att man ska kunna komma frammåt i sin strävan efter att må bra och utvecklas (nu är vi långt förbi grundbehoven som mat, sömn och husrum) krävs det olika saker som uppfyller ens psykologiska behov.
I resten av texten ägnar han sig åt att beskriva typiskt fjortisspråk och antyder sedan att det används av alla modebloggare. Även detta är mycket lustigt då jag aldrig sett det i någon blogg överhuvud taget. Eller hängder Alex väldigt mycket på Lunarstorm?
Hela kolumnen känns fel och missvisande. Är det så att Alex i bris på annat satsar på att få uppmärksamhet? Det luktar desperation lång väg. Som ett sista desperat försök att hålla sig kvar i gamet kastar han skit på första bästa mål. Det är lite synd, han verkar ha bra flyt och känsla i sitt språk. Synd bara att innehållet är totalt menlöst.
Och Alex, om du läser de här: Jag bjuder på några bra länkar till modebloggare. Du kanske inte förstår deras passion, men förhoppningsvis inser du dina misstag.
Ytligheter, Lina, DanweiStyle, Käthes modeblogg och Englas Showroom.
Alex Schulman har av artikeln att döma aldrig varit inne på en modebloggares sida. Tydligen består hela Sveriges modebloggare av småbrudar, vilket jag finner absurt. Jag läser dagligen modebloggar, och mycket få av dem jag besöker skrivs av personer som är yngre än mig. Jag är 22 och ser definitivt inte mig själv som en småbrud, så gör inte heller min omgivning. Men dessa modebloggare som är äldre än mig är tydligen småbrudar. Hur får du det att gå ihop Alex?
Han fortsätter sedan att orera om hur hemskt det är att många av dem upplever att de "måste ha" ett visst plagg. Är det hemskt att känna att man verkligen vill ha något? Jag trodde det var en del av det som gör oss mänsliga. Alex känner uppenbarligen aldrig att han verkligen vill ha något. Visst kanske han aldrig har fått just den känslan om kläder, men jag antar att han har andra intressen som för mig kanske verkar absurda (bilar, prylar, brudar?). Men jag kan fortfarande acceptera att han kanske innerligt vill ha något utan att jag förstår det. Det är en del av livet, alla har vi olika personligheter och intressen. Men Alex han, det enda han tycker att man verkligen ska få vilja ha, det är de grundläggande behoven som mat och kärlek. Om man ska se vetenskapligt på saken har han fel även där, enligt till exempel Maslows behovshierarki krävs "beautiful imagery or something new and aesthetically pleasing to continue up towards Self-Actualization". Det innebär att för att man ska kunna komma frammåt i sin strävan efter att må bra och utvecklas (nu är vi långt förbi grundbehoven som mat, sömn och husrum) krävs det olika saker som uppfyller ens psykologiska behov.
I resten av texten ägnar han sig åt att beskriva typiskt fjortisspråk och antyder sedan att det används av alla modebloggare. Även detta är mycket lustigt då jag aldrig sett det i någon blogg överhuvud taget. Eller hängder Alex väldigt mycket på Lunarstorm?
Hela kolumnen känns fel och missvisande. Är det så att Alex i bris på annat satsar på att få uppmärksamhet? Det luktar desperation lång väg. Som ett sista desperat försök att hålla sig kvar i gamet kastar han skit på första bästa mål. Det är lite synd, han verkar ha bra flyt och känsla i sitt språk. Synd bara att innehållet är totalt menlöst.
Och Alex, om du läser de här: Jag bjuder på några bra länkar till modebloggare. Du kanske inte förstår deras passion, men förhoppningsvis inser du dina misstag.
Ytligheter, Lina, DanweiStyle, Käthes modeblogg och Englas Showroom.
söndag 9 september 2007
Slitz och verkligheten
Jag har en lillebror. Helst skulle jag vilja att han alltid var liten och okorrumperad, att han alltid var liten och söt. Tyvärr går inte det, och han har vuxit upp till en musklig macho-kille i märkeskläder, numera även med teknologmössa.
Min lillebror vet inte vad ett Tupperware-party* är. Han tror att det är en träff för unga tjejer där man testar dildos (inte tittar och klämmer på som inför ett köp, utan verkligen använder). Vart ifrån har han fått det? Jo, Slitz.
I somras bodde jag hemma hos mina föräldrar. Så gjorde även han. Någon gång i början av sommaren hittade jag denna på hallgolvet. Jag är en nyfiken människa, och jag har aldrig tittat i Slitz tidigare, så jag bläddrade lite grann.
Någonstans i slutet av tidningen hittade jag det där om Tupperware-partyn. En historia som sades vara inskickad av en tjej beskrev hur hon varit på ett party av detta slag med sina vänninor. De hade där prövat dildos, både på sig själva och varandra. Både den texten och de flesta andra "inskickade" texterna vimlade av felaktigheter. Hela sättet allt var skrivet på tydde dessutom på att det var skrivet av män, för män. Det här känns verkligen som hyckleri. Varför ha med den här typen av "insändare" i en tidning om det bara är redaktionen eller utomstående män som skriver? Varför inte kontrollera fakta? (Visst, jag har ingen aning om hur det funkar i tidningar för kvinnor, kanske är det samma hyckleri där. Men aldrig på långa vägar så genomskinligt som i Slitz)
På en annan sida kunde man läsa om en tjej som vek ut sig som hämnd. Hon hade varit tillsammans med en kille, men när han skulle säsongsarbeta dumpade hon honom självklart. (Självklart? Jag hade aldrig dumpat en kille för något sådant...) Nu skulle hon i alla fall irritera honom genom att visa hur het hon var, nästan naken och superretuscherad. I artikeln trycktes det tydligt på hur blåst exet var som skulle säsongsarbeta, för hur kunde han göra det när hon var så het? Vadå, så man har inte rätt att tillfälligt arbeta på annan ort om man är i ett förhållande och partnern är sexig? Har inte killar (och för den delen tjejer) rätt att göra så? (Jag trodde Slitz var en tidning för män?) Vad hände med att utvecklas som person och jobba för att nå sina drömmar? Och om tjejen nu gjorde helt rätt, vilket framhölls i artikeln, vad hände då med killars trygghet i ett förhållande? Ska killar behöva riskera att bli dumpade om de inte följer sin heta tjejs minsta vink?
Jag roade mig även med att räkna hur många tjejer som inte hade opererat brösten. Resultatet blev 2, i en tidning där det fanns minst en halvnaken/naken tjej per uppslag. Är det verkligen realistiskt? Och varför så många tjejer? Jag trodde Slitz var en herrtidning, borde de inte visa inspirerande bilder på män som har talang eller på andra sätt utmärker sig? Och denna extrema retusch, är det inte trevligare med något som faktiskt ser ut som en riktig människa?
En annan intressant sak är att i varje artikel där de pratat med en tjej på ett eller annat vis lyckas få fram att hon är "stygg". Var kom det ifrån? Jag tror knappast att alla tjejer de intervjuat har exakt samma egenskaper. Och när blev det relevant vad man tänder på i sängen? Snacka om att förminska tjejerna till sexobjekt vars huvudsakliga syfte är att vara lättklädda och stygga. Vad hände med inspirerande, framgångsrika (påklädda!) kvinnor?
Jag bara väntar på vad som kommer att hända med Slitz manliga läsare i framtiden. Kommer de ens att klara av att leva i ett riktigt samhälle med riktiga flickvänner och riktiga kvinnliga bekanta (med icke-sexuella relationer)? De lär få sin första verklighetschock när de inser att deras mammor går på Tupperware-partyn.
* Ett Tupperware-party är en demonstration av produkter från Tupperware. Produkterna består av olika typer av köksredskap i plast, främst burkar. Partyt går ut på att man visar produkterna och låter kunderna själva använda dem. Läs mer på deras egen hemsida om demonstration eller på Wikipedia.
Min lillebror vet inte vad ett Tupperware-party* är. Han tror att det är en träff för unga tjejer där man testar dildos (inte tittar och klämmer på som inför ett köp, utan verkligen använder). Vart ifrån har han fått det? Jo, Slitz.
I somras bodde jag hemma hos mina föräldrar. Så gjorde även han. Någon gång i början av sommaren hittade jag denna på hallgolvet. Jag är en nyfiken människa, och jag har aldrig tittat i Slitz tidigare, så jag bläddrade lite grann.
Någonstans i slutet av tidningen hittade jag det där om Tupperware-partyn. En historia som sades vara inskickad av en tjej beskrev hur hon varit på ett party av detta slag med sina vänninor. De hade där prövat dildos, både på sig själva och varandra. Både den texten och de flesta andra "inskickade" texterna vimlade av felaktigheter. Hela sättet allt var skrivet på tydde dessutom på att det var skrivet av män, för män. Det här känns verkligen som hyckleri. Varför ha med den här typen av "insändare" i en tidning om det bara är redaktionen eller utomstående män som skriver? Varför inte kontrollera fakta? (Visst, jag har ingen aning om hur det funkar i tidningar för kvinnor, kanske är det samma hyckleri där. Men aldrig på långa vägar så genomskinligt som i Slitz)
På en annan sida kunde man läsa om en tjej som vek ut sig som hämnd. Hon hade varit tillsammans med en kille, men när han skulle säsongsarbeta dumpade hon honom självklart. (Självklart? Jag hade aldrig dumpat en kille för något sådant...) Nu skulle hon i alla fall irritera honom genom att visa hur het hon var, nästan naken och superretuscherad. I artikeln trycktes det tydligt på hur blåst exet var som skulle säsongsarbeta, för hur kunde han göra det när hon var så het? Vadå, så man har inte rätt att tillfälligt arbeta på annan ort om man är i ett förhållande och partnern är sexig? Har inte killar (och för den delen tjejer) rätt att göra så? (Jag trodde Slitz var en tidning för män?) Vad hände med att utvecklas som person och jobba för att nå sina drömmar? Och om tjejen nu gjorde helt rätt, vilket framhölls i artikeln, vad hände då med killars trygghet i ett förhållande? Ska killar behöva riskera att bli dumpade om de inte följer sin heta tjejs minsta vink?
Jag roade mig även med att räkna hur många tjejer som inte hade opererat brösten. Resultatet blev 2, i en tidning där det fanns minst en halvnaken/naken tjej per uppslag. Är det verkligen realistiskt? Och varför så många tjejer? Jag trodde Slitz var en herrtidning, borde de inte visa inspirerande bilder på män som har talang eller på andra sätt utmärker sig? Och denna extrema retusch, är det inte trevligare med något som faktiskt ser ut som en riktig människa?
En annan intressant sak är att i varje artikel där de pratat med en tjej på ett eller annat vis lyckas få fram att hon är "stygg". Var kom det ifrån? Jag tror knappast att alla tjejer de intervjuat har exakt samma egenskaper. Och när blev det relevant vad man tänder på i sängen? Snacka om att förminska tjejerna till sexobjekt vars huvudsakliga syfte är att vara lättklädda och stygga. Vad hände med inspirerande, framgångsrika (påklädda!) kvinnor?
Jag bara väntar på vad som kommer att hända med Slitz manliga läsare i framtiden. Kommer de ens att klara av att leva i ett riktigt samhälle med riktiga flickvänner och riktiga kvinnliga bekanta (med icke-sexuella relationer)? De lär få sin första verklighetschock när de inser att deras mammor går på Tupperware-partyn.
* Ett Tupperware-party är en demonstration av produkter från Tupperware. Produkterna består av olika typer av köksredskap i plast, främst burkar. Partyt går ut på att man visar produkterna och låter kunderna själva använda dem. Läs mer på deras egen hemsida om demonstration eller på Wikipedia.
tisdag 14 augusti 2007
Konsten att kasta skit, del 2
Nu är jag irriterad igen.
Läste om Hanna Fridéns fight med Jinge här och här. Nyfiket gick jag in på Jinges blogg och läste omnämnt inlägg med tillhörande kommentarer.
I kort bygger diskusionen på att Jinge ogillar Katrin Schulman och med det dissar hela Stureplanskonceptet. Hanna Fridén påpekar i kommentarerna att det finns en hel del felaktigheter i hans inlägg. Det är vad som händer sedan som är så intressant: Jinge vägrar att ändra sig, trots att källan han citerat (dn.se) gått ut med att det de sagt inte är korrekt. Sedan är smutskastningen i full gång från Jinges och hans läsares sida.
Hanna Fridén idiot- och bimboförklaras av Jinge och hans läsare snabbt. Blad annat kan man läsa
Läste om Hanna Fridéns fight med Jinge här och här. Nyfiket gick jag in på Jinges blogg och läste omnämnt inlägg med tillhörande kommentarer.
I kort bygger diskusionen på att Jinge ogillar Katrin Schulman och med det dissar hela Stureplanskonceptet. Hanna Fridén påpekar i kommentarerna att det finns en hel del felaktigheter i hans inlägg. Det är vad som händer sedan som är så intressant: Jinge vägrar att ändra sig, trots att källan han citerat (dn.se) gått ut med att det de sagt inte är korrekt. Sedan är smutskastningen i full gång från Jinges och hans läsares sida.
Hanna Fridén idiot- och bimboförklaras av Jinge och hans läsare snabbt. Blad annat kan man läsa
lördag 7 juli 2007
Tillbaka till dåtiden
Under sommaren bor jag hos mina föräldrar i Västerås. Tillgång till bil, god (läs dyr) mat samt att allt är gratis lockar starkt. Dessutom kan man göra trevliga avdrag i deklarationen för dubbelt boende och behöver knappt betala skatt. Mycket trevligt! För att inte tala om alla kramar man får från sin mor.
Fast det har förstås sina nackdelar. Har du hört talas om regression? Det är en psykologiterm för att man som försvarsmekanism beter sig som om man är mycket yngre. Om man blir utsatt för stress eller lider av depression är det ganska vanligt. Man triggas av något obehagligt, och för att slippa undan beter man sig omedvetet som om man är yngre.
Jag har plötsligt blivit 14 igen. Här smälls det i dörrar och skriks hej vilt. Jag skyller helt på min far, han har inte alls greppat att jag är vuxen (erhm... just ja) och att det för länge sedan är försent att uppfostra mig. Fast jag har nog del i det också, jag kommer ju och förstör deras lugna liv de byggt upp sen jag var "hemma" och jobbade förra sommaren.
Jag och min far är på tok för lika. Båda är envisa som synden och dessutom riktiga besserwissers. Båda vet vi att vi har rätt, och när vi inte får som vi vill så beter vi oss som riktiga idioter. Radarpar med andra ord, om vi bara slapp umgås. Problemet är bara att jag alltid har varit pappas flicka. Vi tycker på tok för mycket om varandra för att bara undvika att mucka gräl. Sen kommer som sagt var dörrsmällandet.
Jag suckar högt och tröstshoppar en dyr klänning istället. Dricker några glas vin, och plötsligt är vi plötsligt bästisar igen. Sedan kommer nästa dag och allt är som vanligt.
Jag vill tillbaka till Linköping varje sommar jag är här. Friheten att göra vad jag vill, när jag vill är mycket lockande. Men när jag väl har kommit tillbaka saknar jag det jag har här. Tusan också. Kommer jag någonsin bli stor på riktigt?
Fast det har förstås sina nackdelar. Har du hört talas om regression? Det är en psykologiterm för att man som försvarsmekanism beter sig som om man är mycket yngre. Om man blir utsatt för stress eller lider av depression är det ganska vanligt. Man triggas av något obehagligt, och för att slippa undan beter man sig omedvetet som om man är yngre.
Jag har plötsligt blivit 14 igen. Här smälls det i dörrar och skriks hej vilt. Jag skyller helt på min far, han har inte alls greppat att jag är vuxen (erhm... just ja) och att det för länge sedan är försent att uppfostra mig. Fast jag har nog del i det också, jag kommer ju och förstör deras lugna liv de byggt upp sen jag var "hemma" och jobbade förra sommaren.
Jag och min far är på tok för lika. Båda är envisa som synden och dessutom riktiga besserwissers. Båda vet vi att vi har rätt, och när vi inte får som vi vill så beter vi oss som riktiga idioter. Radarpar med andra ord, om vi bara slapp umgås. Problemet är bara att jag alltid har varit pappas flicka. Vi tycker på tok för mycket om varandra för att bara undvika att mucka gräl. Sen kommer som sagt var dörrsmällandet.
Jag suckar högt och tröstshoppar en dyr klänning istället. Dricker några glas vin, och plötsligt är vi plötsligt bästisar igen. Sedan kommer nästa dag och allt är som vanligt.
Jag vill tillbaka till Linköping varje sommar jag är här. Friheten att göra vad jag vill, när jag vill är mycket lockande. Men när jag väl har kommit tillbaka saknar jag det jag har här. Tusan också. Kommer jag någonsin bli stor på riktigt?
tisdag 17 april 2007
Politik och konsumtion
Jag läste precis den här artikeln i Aftonbladet. Så klockren, han lyckas få med så mycket som är så bra! Både välskrivet och intressant.
Jag gillar speciellt ett stycke:
Jag gillar speciellt ett stycke:
Hittills har i stort sett enbart kvinnor deltagit i den här debatten – som om konsumtion skulle vara något specifikt kvinnligt. Folk har dängt handväskor i huvudet på varandra, men den manliga lyxkonsumtionen har det varit tyst om: platt-tv, motorfordon, whiskysorter, märkeskläder, krogbesök …
Mitt i prick. Av någon anledning har det alltid ansetts vara kvinnor som shoppar, och då shoppar för mycket. Ungefär samma sak som att kvinnor anses skvallra mer. Men är det verkligen så? Just det där med shopping har jag själv totalt missat. Jag har tyckt som resten av världen: Kvinnor shoppar mest. Om jag till exempel har jämfört mig själv och min pojkvän har jag alltid sett mig själv som mest shoppinggalen (läs patetisk). Men när man tittar efter spenderar vi nog ungefär lika mycket pengar på saker vi egentligen inte behöver. Han uppgraderar sin dator massivt och köper whiskey och jag köper kläder, skor och handväskor. Och båda delarna är egentligen på samma nivå. Jag är inte ett dugg ytligare än vad han är. Varför glömmer vi mäns shopping? Illa...
Sen måste jag säga att jag är ett stort fan av hela budskapet i artikeln: Den nya regeringen är inte alls bra för Sverige. Visst, jag har högavlönade föräldrar och lite pengar på banken, men ska det innebära att jag ska få fördelar? Nej. Alla ska ha samma chanser.
Sen måste jag säga att jag är ett stort fan av hela budskapet i artikeln: Den nya regeringen är inte alls bra för Sverige. Visst, jag har högavlönade föräldrar och lite pengar på banken, men ska det innebära att jag ska få fördelar? Nej. Alla ska ha samma chanser.
torsdag 5 april 2007
Man för sin väska
Publicerades i april-numret av studenttidningen ipikuré
Väskor, eller närmare bestämt handväskor, är något som burits i alla tider. De gamla egyptierna och olika typer av shamaner och läkare i olika kulturer var till exempel stora fan. Redan då var det ett tecken på status och makt. Personer med en väska, gärna rikt dekorerad av exempelvis benknotor eller snäckskal var från toppskiktet av samhället.
I slutet av 1700-talet började väskor åter igen dyka upp. Klänningsfickor blev externa och förvandlades sakta men säkert till handväskor. På 1920-talet hade väskorna åter igen börjat få en viss status och sågs som ett tecken på självständighet. Det visade att kvinnan kunde gå var hon ville, hon behövde ingen man som kunde ge henne pengar, utan det hade hon själv.
Hur är det då med männen? För kvinnorna har väskor blivit viktigt, men handväskor tycks vara något reserverat enbart för det feminina könet. ”I'm thinking balls are to men, what purses are to women. It's just a little bag but we'd feel naked in public without it.” sa Carrie i serien Sex and the City en gång, och det beskriver läget ganska bra. Även i serien Friends nämns det komplicerade förhållandet mellan män och väskor när Chandler blir mobbad för att ha köpt en ”man-bag”.
Men något har sakta börjat hända. I en tid av laptops, mobiltelefoner, iPods och kalendrar har det plötsligt börjat bli mycket att bära på. Allt en kille behöver ha med sig under en dag ryms inte längre i byxfickorna. Till sin stora skräck inser många att de är i behov av en väska. En man-bag, ve och fasa! Andra alternativ finns, men det kanske inte känns särskilt kul att släpa runt på en portfölj eller ha en ryggsäck á la skolbarn.
Sakta men säkert håller dock väskklimatet på att ändras. Fler och fler får upp ögonen även för männens behov och uttrycket man-bag är inte längre pinsamt, utan ett fullt utvecklat koncept. Söker du på man-bag på Google får du massor av träffar. Snygga, stilrena och anings sportiga väskor dyker upp mer och mer, ofta i
axelremsform. Bland studenter är det en vanlig syn att en kille går omkring med en väska över axeln. Revolutionen har börjat, många väggar har redan rivits.
Nu lär det inte dröja länge innan statusväskan bland män dyker upp. En konkurrent till många kvinnors favorit Hermès Berkin. Eller kanske är den redan här?
onsdag 21 mars 2007
En server i garderoben
För ett tag sedan läste jag den här artikeln. Den handlar om en ung kille som lyckats hacka sig in på lite olika ställen. Det som är så intressant med det hela är dock det som framställs vara bland det värsta av hans handlingar är hans server i garderoben. När man läser artikeln får man nästan känslan att den ligger bakom allting. Herregud, han har en server i garderoben! Ramaskri!
För en server är helt livsfarligt, speciellt i garderoben... Hur många känner inte nån med en server hemma som kanske till och med förvarar den i garderoben? Jag gjorde en snabb research bland mina vänner och konstaterade att ungeför en tredjedel har en och flera av dessa har mer än en server. Det verkar med andra ord inte vara särskilt ovanligt. Visst, jag är teknolog och har massor av teknologkompisar som har tämligen bra koll på datorer, men jag känner även andra med helt annorlunda framtidsplaner som är ägare av servrar. Vad du pysslar med verkar med andra ord inte spela någon roll, det är vitt utbrett i alla kretsar. Det är dock värt att poängtera att i stort sett alla är av manligt kön, men det är en annan diskussion.
Servrar i garderober är alltså inte alls ovanligt, i alla fall inte i yngre kretsar. Vad är det då för inskränkt person på Aftonbladet som skriver om datorhändelser? Borde inte en sådan skribent ha bättre koll på hur omvärlden faktiskt ser ut? Vad datoranvändare idag använder för verktyg?
Vid en googling om ämnet snubblade jag även över en annan intressant artikel om ämnet. Bill Gates framtidsvision är att det ska bli möjligt för vanliga svenssons att ha servrar hemma. För det är ju inte möjligt nu? Kommentarerna till artikeln är klockrena!
I framtiden ska jag nog se till att själv skaffa en server, det är otroligt praktiskt (se bara på alla fördelar Bill Gates räknar upp!). Jag får dessutom se till att få upp tjejstatistiken lite. Men det lär knappst bli Windows på den...
För en server är helt livsfarligt, speciellt i garderoben... Hur många känner inte nån med en server hemma som kanske till och med förvarar den i garderoben? Jag gjorde en snabb research bland mina vänner och konstaterade att ungeför en tredjedel har en och flera av dessa har mer än en server. Det verkar med andra ord inte vara särskilt ovanligt. Visst, jag är teknolog och har massor av teknologkompisar som har tämligen bra koll på datorer, men jag känner även andra med helt annorlunda framtidsplaner som är ägare av servrar. Vad du pysslar med verkar med andra ord inte spela någon roll, det är vitt utbrett i alla kretsar. Det är dock värt att poängtera att i stort sett alla är av manligt kön, men det är en annan diskussion.
Servrar i garderober är alltså inte alls ovanligt, i alla fall inte i yngre kretsar. Vad är det då för inskränkt person på Aftonbladet som skriver om datorhändelser? Borde inte en sådan skribent ha bättre koll på hur omvärlden faktiskt ser ut? Vad datoranvändare idag använder för verktyg?
Vid en googling om ämnet snubblade jag även över en annan intressant artikel om ämnet. Bill Gates framtidsvision är att det ska bli möjligt för vanliga svenssons att ha servrar hemma. För det är ju inte möjligt nu? Kommentarerna till artikeln är klockrena!
I framtiden ska jag nog se till att själv skaffa en server, det är otroligt praktiskt (se bara på alla fördelar Bill Gates räknar upp!). Jag får dessutom se till att få upp tjejstatistiken lite. Men det lär knappst bli Windows på den...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Det som är så spännande med detta är Jinges så kallade kommentarsregler. Tidigt i diskussionen mellan honom och Hanna Fridén säger han att
Jasså? Fram till den punkten är det hon sagt i diskussionen helt inom ramen för dessa regler. Han själv har däremot inte hållit dem i och med det att han släppt igenom tidigare angivna citat. Han avslutar sedan genom att kommentera Hanna Fridén med orden
Mycket moget och rejält emot hans egna regler. Överst på hans sida kan man även läsa
Snäll och sansad? Javisst, så länge han inte blir kritiserad eller rättad. Tydligen är det dessutom fler som drabbats av Jinges så kallade rättvisa tidigare.
Så, för att knyta an till rubriken och mitt tidigare inlägg på ämnet: Det går utmärkt att gömma sig bakom oseriositet, men det motsatta funkar uppenbarligen också. Att gömma sig bakom en extremt seriös fasad med regler och liknande och totalt ignorera, radera och smutskasta allt som går emot ens åsikter. Seriositetsversionen känns nästa mer skrämmande, det blir som en typ av diktatur med de klassiska elementen envåldshärskare och censur.
Gemensamt för både de oseriösa och ultraseriösa bloggarna är dock att ha en fanclub. De trogna läsarna som hejar på och hjälper sin idol i alla lägen. Det kan nästan liknas vid en folkmobb som kastar sig över en oliktänkande. De är dessutom de enda som släpps igenom censuren.
Det känns tragiskt att gång på gång stöta på detta eviga orättvisa krigande mot andras åsikter. Debatter är bra, men den dagen en bloggare blir okontaktbar och totalt ignorerar all kritik har det gått för långt. När ska dessa människor inse att det är så mycket trevligare med diskussioner vunna av rätt anledningar?
Fotnot: Jag är inte mycket för Stureplan. Konceptet faller mig inte riktigt i smaken. Dock tycker jag att man ska tänka sig jäkligt noga för innan man dömer ut folk som bimbos och golddiggers. Det går i regel att hitta alla sorters människor i alla miljöer.